Memory – just like history – is not a series of trustworthy events, but a simultaneous chaos, out of which we try to make sense. We fish, fumble and often get more than we asked for. The polyphonic and difficult. The inexplicable and absurd. The surprising and healing.
Minnet – liksom historien – är inte en pålitlig räcka av händelser, utan ett överlappande kaos ur vilket vi söker förståelse. Vi fiskar, famlar och får ofta upp mer än vi önskade. Det mångstämmiga och svårtolkade. Det obegripliga och absurda. Det överraskande och helande.
Muistot eivät koostu sarjasta luotettavia tapahtumia – kuten ei historiakaan – vaan kerroksittain olevasta kaaoksesta, josta yritämme saada tietoa. Kalastamme, tunnustelemme ja usein saamme saaliiksi enemmän kuin olemme toivoneet. Moniäänisiä ja vaikeasti tulkittavia asioita. Käsittämättömiä ja absurdeja asioita. Yllättäviä ja parantavia asioita.